"Du hörde saker när du var i koma"

________________________________________________

Junies

Jag suckade. "När blir du utskriven?" frågade Zayn. Jag ryckte på axlarna.

"Nästa vecka tror jag.. Men jag åker direkt till Sverige för att fira jul och nyår och sånt" mumlade jag till svar. Alla nickade.

"Så hur ska du göra med hela den här Harry grejen..?" frågade Liam och jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte. Jag blev glad över att han besvarade mina känslor men, men allt kommer av sig och jag är inte riktigt säker längre. Jag menar, jag älskar honom verkligen, men det blev för mycket nu, speciellt när jag fick veta att han och min familj ljugit om min systers död. Dom har ju alltid sagt att det var på grund av alkoholen." Jag suckade.

Jag kollade på dörren och såg att Harry stod där, med en blick jag inte kunde tolka. Jag försökte le mot honom, men hade svårt att göra det.

"Kan vi prata?" frågade han och alla nickade. Utom jag.. Jag var den drabbade. Okej kanske inte drabbade. Killarna gick ut men Harry stannade kvar. Han stängde sjukhusdörren efter sig och satte sig vid sängkanten. Han tog ett djupt andetag.

"Hur mår du?" jag ryckte på axlarna.

"Bra antar jag" jag kollade ner på mina händer och han tog tag i den ena.

"Jag är ledsen för att jag inte sa något om hjärtsjukdomen.. Ja försökte göra det den där kvällen då vi tittade på film." Jag nickade.

"Jag vet, jag är mest besviken på mina föräldrar som aldrig försökte heller"  sa jag och han började le.

"Tack" sa han. Jag rynkade pannan.

"Tack?"

"Tack, det var lättande. För mig" sa han och slog armarna om mig. Det var en lång varm kram. Jag visste att jag gillade det, mycket. Men jag visste inte riktigt om jag ville vänja mig vid det. Han släppte mig efter ett tag och strök över min kind. "Jag har aldrig insett hur mycket jag älskar dig.." Jag svalde hårt. Och försökte le. Han lutade sig över för att kyssa mig och jag drog mig undan. Ni skulle bara veta hur hemsk jag kände mig.

"Harry. Jag älskar dig med. Men jag vet inte om jag gör det på det sättet längre.. Efter allting, är allt bara så jobbigt. Men operationen, du och Louis som småbråkar. Allt" mumlade jag och kollade på honom. Han såg sårad ut. "Snälla Harry, du måste förstå" mumlade jag igen.

"Jag förstår" sa han med en röst som ar ansträngd. Jag kände hur mycket skuldkänslor som helst.

"Harry kolla på mig. Jag älskar dig, jag menar det." Han nickade.

"Jag måste gå" sa han så tyst att jag nästan inte hörde. Jag nickade.

"Hejdå Harry"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag suckade. "När blir du utskriven?" frågade Zayn. Jag ryckte på axlarna.

"Nästa vecka tror jag.. Men jag åker direkt till Sverige för att fira jul och nyår och sånt" mumlade jag till svar. Alla nickade.

"Så hur ska du göra med hela den här Harry grejen..?" frågade Liam och jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte. Jag blev glad över att han besvarade mina känslor men, men allt kommer av sig och jag är inte riktigt säker längre. Jag menar, jag älskar honom verkligen, men det blev för mycket nu, speciellt när jag fick veta att han och min familj ljugit om min systers död. Dom har ju alltid sagt att det var på grund av alkoholen." Jag suckade.

Jag kollade på dörren och såg att Harry stod där, med en blick jag inte kunde tolka. Jag försökte le mot honom, men hade svårt att göra det.

"Kan vi prata?" frågade han och alla nickade. Utom jag.. Jag var den drabbade. Okej kanske inte drabbade. Killarna gick ut men Harry stannade kvar. Han stängde sjukhusdörren efter sig och satte sig vid sängkanten. Han tog ett djupt andetag.

"Hur mår du?" jag ryckte på axlarna.

"Bra antar jag" jag kollade ner på mina händer och han tog tag i den ena.

"Jag är ledsen för att jag inte sa något om hjärtsjukdomen.. Ja försökte göra det den där kvällen då vi tittade på film." Jag nickade.

"Jag vet, jag är mest besviken på mina föräldrar som aldrig försökte heller"  sa jag och han började le.

"Tack" sa han. Jag rynkade pannan.

"Tack?"

"Tack, det var lättande. För mig" sa han och slog armarna om mig. Det var en lång varm kram. Jag visste att jag gillade det, mycket. Men jag visste inte riktigt om jag ville vänja mig vid det. Han släppte mig efter ett tag och strök över min kind. "Jag har aldrig insett hur mycket jag älskar dig.." Jag svalde hårt. Och försökte le. Han lutade sig över för att kyssa mig och jag drog mig undan. Ni skulle bara veta hur hemsk jag kände mig.

"Harry. Jag älskar dig med. Men jag vet inte om jag gör det på det sättet längre.. Efter allting, är allt bara så jobbigt. Men operationen, du och Louis som småbråkar. Allt" mumlade jag och kollade på honom. Han såg sårad ut. "Snälla Harry, du måste förstå" mumlade jag igen.

"Jag förstår" sa han med en röst som ar ansträngd. Jag kände hur mycket skuldkänslor som helst.

"Harry kolla på mig. Jag älskar dig, jag menar det." Han nickade.

"Jag måste gå" sa han så tyst att jag nästan inte hörde. Jag nickade.

"Hejdå Harry"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~¨