Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag sneglade på Harry. Knep ihop läpparna. Jag ville säga att det alltid hade varit Harry, hur det än gick så var det alltid Harry. Men jag kunde inte. Orden fastnade i halsen. Istället ryckte jag på axlarna. Jag svalde hårt.

"Kom nu, vi går och ser hur det går med dom andra." sa jag och drog honom med mig. Det var som en sten sjönk igenom hjärtat. Det var en smärta som var obeskrivlig. Kunde man få såhär ont av kärlek? Jag började snart inse att det här var verklighet. Det var riktigt smärta. Inga sånna känslor, jag hade ont. Jag började lätt hosta och hostan blev häftigare. Jag släppte taget om Harrys hand och höll händerna över hjärtat. Jag började ta djupa andetag.

"Junie? Vad händer?" frågade Harry förskräckt. Hela månaden hade jag haft lite hosta och ont. Men jag trodde att det inte var någonting. Tillslut föll jag ner till marken och blundade hårt. "Hallå?! Liam! Niall, Zayn, Louis! Kom igen vi måste köra henne till ett sjukhus!" ropade Harry stressat, samtidigt som jag hörde snabba fotsteg. Sedan blev allting svart.

Harrys.

"Vad är det som händer?" frågade Zayn när Liam lyfte in Junie i bilen. Jag skakade på huvudet.

"Det har någonting med en hjärtskada tror jag.." fick jag fram. Louis kollade på mig. Han gick mot mig med snabba steg. Tänkte han slå mig? Men det gjorde han inte.

"Är det samma sjukdom som hennes syster?" frågade Louis allvarligt. Jag nickade långsamt. Samtidigt som jag kände hur tårarna trängde ut genom ögonen. "Det kommer ordna sig". Jag blundade hårt och önskade samma sak.

Jag hade varit uppe hela natten för att se om Junie skulle klara sig. Just nu var hon inne på operation, om hon klarade den skulle hon nog överleva, om hon inte. Slutar hon som Lourdes. Jag stampade otåligt i golvet. Kom igen nu operation, var färdig. Den skulle vara klar för fem minuter sedan. Jag blundade hårt. Kom igen nu.

"Flickan klarar sig , hon ligger i koma just nu, men du kan komma in och besöka henne" sa en manlig röst. Jag vände mig hastigt och fick inte fram ord. Jag bara nickade och nästan sprang in i hennes rum. När jag kom in i rummet saktade jag ner och gick långsamt till henne. Jag såg att bröstkorgen rördes. Jag pustade ut. Jag gick fram till sjukhussängen och ställde mig på huk framför den. Jag tog tag i hennes hand.

"Om du hör det här, vill jag att du ska veta att.. Att.. Jag är ledsen för allt. Allt dumt jag gjort mot dig. Att jag varit väldigt negativ mot dig, speciellt med pojkvänner. Att jag nästan inte släppte in dig i livet på 3 år. Att jag behandlat dig som ett andra hands val efter Lourdes. Att jag var med Madison medans jag var borta. ALLT. Och att det enda jag vill just nu är att du mår bra"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag sneglade på Harry. Knep ihop läpparna. Jag ville säga att det alltid hade varit Harry, hur det än gick så var det alltid Harry. Men jag kunde inte. Orden fastnade i halsen. Istället ryckte jag på axlarna. Jag svalde hårt.

"Kom nu, vi går och ser hur det går med dom andra." sa jag och drog honom med mig. Det var som en sten sjönk igenom hjärtat. Det var en smärta som var obeskrivlig. Kunde man få såhär ont av kärlek? Jag började snart inse att det här var verklighet. Det var riktigt smärta. Inga sånna känslor, jag hade ont. Jag började lätt hosta och hostan blev häftigare. Jag släppte taget om Harrys hand och höll händerna över hjärtat. Jag började ta djupa andetag.

"Junie? Vad händer?" frågade Harry förskräckt. Hela månaden hade jag haft lite hosta och ont. Men jag trodde att det inte var någonting. Tillslut föll jag ner till marken och blundade hårt. "Hallå?! Liam! Niall, Zayn, Louis! Kom igen vi måste köra henne till ett sjukhus!" ropade Harry stressat, samtidigt som jag hörde snabba fotsteg. Sedan blev allting svart.

"Vad är det som händer?" frågade Zayn när Liam lyfte in Junie i bilen. Jag skakade på huvudet.

"Det har någonting med en hjärtskada tror jag.." fick jag fram. Louis kollade på mig. Han gick mot mig med snabba steg. Tänkte han slå mig? Men det gjorde han inte.

"Är det samma sjukdom som hennes syster?" frågade Louis allvarligt. Jag nickade långsamt. Samtidigt som jag kände hur tårarna trängde ut genom ögonen. "Det kommer ordna sig". Jag blundade hårt och önskade samma sak.

Jag hade varit uppe hela natten för att se om Junie skulle klara sig. Just nu var hon inne på operation, om hon klarade den skulle hon nog överleva, om hon inte. Slutar hon som Lourdes. Jag stampade otåligt i golvet. Kom igen nu operation, var färdig. Den skulle vara klar för fem minuter sedan. Jag blundade hårt. Kom igen nu.

"Flickan klarar sig , hon ligger i koma just nu, men du kan komma in och besöka henne" sa en manlig röst. Jag vände mig hastigt och fick inte fram ord. Jag bara nickade och nästan sprang in i hennes rum. När jag kom in i rummet saktade jag ner och gick långsamt till henne. Jag såg att bröstkorgen rördes. Jag pustade ut. Jag gick fram till sjukhussängen och ställde mig på huk framför den. Jag tog tag i hennes hand.

"Om du hör det här, vill jag att du ska veta att.. Att.. Jag är ledsen för allt. Allt dumt jag gjort mot dig. Att jag varit väldigt negativ mot dig, speciellt med pojkvänner. Att jag nästan inte släppte in dig i livet på 3 år. Att jag behandlat dig som ett andra hands val efter Lourdes. Att jag var med Madison medans jag var borta. ALLT. Och att det enda jag vill just nu är att du mår bra"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~