"Så varför grät du?"

______________________________________________________________

"Louis gjorde slut bara för att, för att.. Han sa någonting om dig.." mumlade hon och jag fattade inte riktigt. Louis hade henne. Inte jag. Vad skulle han oroa sig för?

"Jag sa ju att han inte var bra" mumlade jag för att komma med ett svar.

"Han hade en anledning, jag såg det! Vet du hur jobbigt jag tycker att det är när du hela tiden säger att jag inte skule vara med honom.. VET DU DET?" utbrast hon sedan. Jag skakade på huvudet. "Men dåså! Jag var döorolig för att dig när du svimmade av och det du argumenterar är att Louis inte var bra för mig?"

"Det var inte så jag menade" försökte jag.

"Vad menade du då? Att jag måste vara tillsammans med en annan kille som älskar mig? Isåfall så undrar jag var killen inte har sagt något!" nu lät hon riktigt arg. Killen i hennes mening är jag.

"Men tänk om du inte hade känt samma sak tillbaka för killen?" sa jag. Gid vad fånigt det lät.

"Jag skulle iallafall accepterat att han var ärlig mot mig." sa hon och började gå.

"Vart ska du?" frågade jag och hon svalde.

"Iväg, leta reda på Louis. Säga hejdå innan ni åker iväg på turné imorgon. Som ni INTE berättade för mig." Jag nickade bara. Borta, nu var hon inte här längre.

Vad var det hon sa nu? Jag skulle accepterat om han var ärlig mot mig.

Junies

"Så, hur är det med dig?" frågade Liam och satte sig bredvid mig. Jag hade fått panik när jag kom i närheten av Louis och valde sedan att gå till Liam.

"Konstigt. Ni ska iväg imorgon, varför berättade ingen?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Det var meningen att ingen av oss skulle kära ni sig i dig först och främst" skrattade han.

"Som om Louis gör det?" mumlade jag som svar.

"Inte bara Louis pratade jag om.." sa han och höjde ögonbrynet. Jag knuffade till honom.

"När åker ni?"

"Klockan fyra på natten.. I natt alltså" förklarade Liam

"Åh" suckade jag. "Jag kommer känna mig ensam.."

"Skulle inte din vän Lisa komma?" frågade Liam och jag sken upp.

"Jo just det!" sa jag och kände hur leendet växte. "Men ändå.."

"Kommer du till flygplatsen?" frågade Liam sedan. Jag ruskade på huvudet.

"Känns inte som en bra idé just nu.." svarade jag fort.

"Det har du rätt i, du får bara gå in på sjuttio resturanger för att Niall ska överleva flygfärden utan att behöva äta flygplansmat" skrattade Liam och jag flinade.

"Det låter däremot frestande men jag har inte lust att träffa Louis och Harry samtidigt."

"Jag fattar" nickade Liam.

Klockan var halv 3, deras plan går om en och en halv timma. Kan inte tiden gå fortare så att jag kan somna? På något kändes det som om jag ville ha dom här. Fast ändå inte. Jag hörde hur det knackade på mitt fönster. Jag kollade misstänksamt på det. Jag gick sedan långsamt fram till det och såg att Harry stod där.

"Hej" sa jag när jag öppnt fönstret.

"Jag vill att du har det här, eller att du ser det" sa han och gav mig en lapp. Han sprang sedan iväg till bilen som väntade. Jag nickade bara och vände mig om. Jag stängde fönstret och öppnade lappen.

Junie, jag har inte varit ärlig mot dig. Jag menar det verkligen.

Jag har varit taskig mot dig och sagt att Louis inte är bra nog. Hackat ner på honom som om jag inte brydde mig. Men allt det har en anledning. Jag litar till 100% på Louis. Precis som jag litar på dig, och som jag alltid gjort. Det är därför allting kommit så plötsligt. När jag fick veta att du och Louis blev tillsammans blev allt konstigt. Som om en del av mig saknades. Typ som om makten att ha dig som vän försvann. Jag vet att det egentligen inte är så.

Jag tänkte förklara varför jag svimmade. Och vad som gjorde att jag gjorde det. Jag hade somsagt varit på toaletten när jag var påväg tillbaka till er. Då jag såg dig kyssa Louis.Jag blev i tjocktillstånd och svimmade av. Om du nu undrar varför jag svimmade över det så kommer förklaringen nu.

Jag älskar dig.

"Så varför grät du?"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Louis gjorde slut bara för att, för att.. Han sa någonting om dig.." mumlade hon och jag fattade inte riktigt. Louis hade henne. Inte jag. Vad skulle han oroa sig för?

"Jag sa ju att han inte var bra" mumlade jag för att komma med ett svar.

"Han hade en anledning, jag såg det! Vet du hur jobbigt jag tycker att det är när du hela tiden säger att jag inte skule vara med honom.. VET DU DET?" utbrast hon sedan. Jag skakade på huvudet. "Men dåså! Jag var döorolig för att dig när du svimmade av och det du argumenterar är att Louis inte var bra för mig?"

"Det var inte så jag menade" försökte jag.

"Vad menade du då? Att jag måste vara tillsammans med en annan kille som älskar mig? Isåfall så undrar jag var killen inte har sagt något!" nu lät hon riktigt arg. Killen i hennes mening är jag.

"Men tänk om du inte hade känt samma sak tillbaka för killen?" sa jag. Gid vad fånigt det lät.

"Jag skulle iallafall accepterat att han var ärlig mot mig." sa hon och började gå.

"Vart ska du?" frågade jag och hon svalde.

"Iväg, leta reda på Louis. Säga hejdå innan ni åker iväg på turné imorgon. Som ni INTE berättade för mig." Jag nickade bara. Borta, nu var hon inte här längre.

Vad var det hon sa nu? Jag skulle accepterat om han var ärlig mot mig.

"Så, hur är det med dig?" frågade Liam och satte sig bredvid mig. Jag hade fått panik när jag kom i närheten av Louis och valde sedan att gå till Liam.

"Konstigt. Ni ska iväg imorgon, varför berättade ingen?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Det var meningen att ingen av oss skulle kära ni sig i dig först och främst" skrattade han.

"Som om Louis gör det?" mumlade jag som svar.

"Inte bara Louis pratade jag om.." sa han och höjde ögonbrynet. Jag knuffade till honom.

"När åker ni?"

"Klockan fyra på natten.. I natt alltså" förklarade Liam

"Åh" suckade jag. "Jag kommer känna mig ensam.."

"Skulle inte din vän Lisa komma?" frågade Liam och jag sken upp.

"Jo just det!" sa jag och kände hur leendet växte. "Men ändå.."

"Kommer du till flygplatsen?" frågade Liam sedan. Jag ruskade på huvudet.

"Känns inte som en bra idé just nu.." svarade jag fort.

"Det har du rätt i, du får bara gå in på sjuttio resturanger för att Niall ska överleva flygfärden utan att behöva äta flygplansmat" skrattade Liam och jag flinade.

"Det låter däremot frestande men jag har inte lust att träffa Louis och Harry samtidigt."

"Jag fattar" nickade Liam.

Klockan var halv 3, deras plan går om en och en halv timma. Kan inte tiden gå fortare så att jag kan somna? På något kändes det som om jag ville ha dom här. Fast ändå inte. Jag hörde hur det knackade på mitt fönster. Jag kollade misstänksamt på det. Jag gick sedan långsamt fram till det och såg att Harry stod där.

"Hej" sa jag när jag öppnt fönstret.

"Jag vill att du har det här, eller att du ser det" sa han och gav mig en lapp. Han sprang sedan iväg till bilen som väntade. Jag nickade bara och vände mig om. Jag stängde fönstret och öppnade lappen.