{En och en halv månad senare } (Efter Jul)

Den senaste månaden har flytit på. Jag har spelat med i att vara Joels flickvän. Jättekul, nästan jättekul. Nej inte alls kul.

Jag kände hur telefonen vibrerade i fickan och jag drog fort upp den.

"Junie!" jag kände igen Nialls röst.

"Ja?" frågade jag och kunde inte undgå att le.

"Harry fyller år nästa vecka! Du måste komma, han bryter ihop annars" jag fnös.

"Men eller hur." mumlade jag.

"Men jag menar det. Han säger att det enda sättet för honom att komma ut ur lägenheten är att du kommer till honom, det spelar ingen roll när eller hur länge ni ses. Och ja, födesedagsfesten kan väl du tycka är kul också!"

"Jag vet inte.. Jag har svårt att träffa Louis och Harry" mumlade jag i telefonen.

"Louis är inte arg på dig, han accepterar hur du känner och allt det där! Harry borde inte behöva gråta på sin födelsedag" sa Niall hysteriskt i luren.

"Jag fyller år dagen innan vet du väl?" frågade jag och Niall blev tyst.

"Var de det Harry sa i alla tårarna. Han sa något i stil med 'Ho ho hon komm kommer int inte till mi min föd födelsedag för för för hon fy fyller å å år då me med' och ja han trodde inte det"

"Men jättekul Niall, som om han grät så mycket för mig!" sa jag och jag hörde Niall sucka.

"Harry ska du sitta där hela livet och bara gråta som en tjej!" hörde jag Louis röst ropa i bakgrunden.

"Jag har bokat dina biljetter dom kommer via e-mail, skriv ut dom så kan du åka! Kommer du?"

"Jag tror det" mumlade jag.

"Vad är det du tror?" frågade Joel som kommit till dörröppningen. Han gick fram och pussade mig i pannan.

"Kan du sluta?" mumlade jag och han kollade frågande på mig.

"Vadå?"

"Vi är inte tillsammans. Det enda jag ser i dig är Harry, varje gång du kysser mig ser jag Harrys ansikte!" utbrast jag helt plötsligt. Jag måste ha fått i mig något eller något sånt, jag har aldrig varit så hysterisk och på förrut.

"Vad menar du med det? Jag menar du kysste ju mig, det var ditt eget val"

"Jag vet! För att läka mina sår antar jag" svarade jag.

"Vilka sår"

"Mina Harry sår"

"Harry vem?" frågade han.

"Potter" svarade jag surt.

"Är det han som Lourdes kände?" frågade han sedan och jag nickade.

"Åh"

"Du betyder mycket för mig, men jag gillar inte dig på det sättet."

"Men jag tycker om dig på det sättet." svarade han.

"Nej det gör du inte, du lurar bara dig själv" svarade jag och fingrade på min telefon.

"Du skämtar va? Den här månaden har varit hur mysig som helst, och du står och säger att allt varit en lögn?" sa han ilsket.

"Typ, ja"

"Men vafan Junie!" skrek han och sprang ut. Det var ju lätt. Han hatar mig.

Den senaste månaden har flytit på. Jag har spelat med i att vara Joels flickvän. Jättekul, nästan jättekul. Nej inte alls kul.

Jag kände hur telefonen vibrerade i fickan och jag drog fort upp den.

"Junie!" jag kände igen Nialls röst.

"Ja?" frågade jag och kunde inte undgå att le.

"Harry fyller år nästa vecka! Du måste komma, han bryter ihop annars" jag fnös.

"Men eller hur." mumlade jag.

"Men jag menar det. Han säger att det enda sättet för honom att komma ut ur lägenheten är att du kommer till honom, det spelar ingen roll när eller hur länge ni ses. Och ja, födesedagsfesten kan väl du tycka är kul också!"

"Jag vet inte.. Jag har svårt att träffa Louis och Harry" mumlade jag i telefonen.

"Louis är inte arg på dig, han accepterar hur du känner och allt det där! Harry borde inte behöva gråta på sin födelsedag" sa Niall hysteriskt i luren.

"Jag fyller år dagen innan vet du väl?" frågade jag och Niall blev tyst.

"Var de det Harry sa i alla tårarna. Han sa något i stil med 'Ho ho hon komm kommer int inte till mi min föd födelsedag för för för hon fy fyller å å år då me med' och ja han trodde inte det"

"Men jättekul Niall, som om han grät så mycket för mig!" sa jag och jag hörde Niall sucka.

"Harry ska du sitta där hela livet och bara gråta som en tjej!" hörde jag Louis röst ropa i bakgrunden.

"Jag har bokat dina biljetter dom kommer via e-mail, skriv ut dom så kan du åka! Kommer du?"

"Jag tror det" mumlade jag.

"Vad är det du tror?" frågade Joel som kommit till dörröppningen. Han gick fram och pussade mig i pannan.

"Kan du sluta?" mumlade jag och han kollade frågande på mig.

"Vadå?"

"Vi är inte tillsammans. Det enda jag ser i dig är Harry, varje gång du kysser mig ser jag Harrys ansikte!" utbrast jag helt plötsligt. Jag måste ha fått i mig något eller något sånt, jag har aldrig varit så hysterisk och på förrut.

"Vad menar du med det? Jag menar du kysste ju mig, det var ditt eget val"

"Jag vet! För att läka mina sår antar jag" svarade jag.

"Vilka sår"

"Mina Harry sår"

"Harry vem?" frågade han.

"Potter" svarade jag surt.

"Är det han som Lourdes kände?" frågade han sedan och jag nickade.

"Åh"

"Du betyder mycket för mig, men jag gillar inte dig på det sättet."

"Men jag tycker om dig på det sättet." svarade han.

"Nej det gör du inte, du lurar bara dig själv" svarade jag och fingrade på min telefon.

"Du skämtar va? Den här månaden har varit hur mysig som helst, och du står och säger att allt varit en lögn?" sa han ilsket.

"Typ, ja"

"Men vafan Junie!" skrek han och sprang ut. Det var ju lätt. Han hatar mig.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~