"Kom igen nu, vi åker. Innan solen gått ner helt!" sa Harry och ställde sig upp. Han räckte fram handen och jag tog tag i den och hand drog upp mig. "Kom igen nu" sa han och vinkade med mig. Jag nickde och kollade upp på honom. Harry var en bit före så jag fick springa ikapp honom. "Spring fortare segfis!" skrattade han och jag gav honom en oskyldig blick.

"Du går för fort, kan du sakna ner lite, jag vågar inte hoppa över klipporna, dom är hala!" sa jag till försvar.

"Jag jag väntar då!" suckade Harry och vände sig, i precis sama ögonblick som jag hoppade över till klippan han stod vid.

"Harry, kan du aktaaaaaaaaaaa?!" utbrast jag i farten. Harry han precis fatta vad som hände. Men då var jag redan i luften.

Jag kände hur två varma händer tog tag i mig. Harry flinade åt mig. Jag himlade lite med ögonen.

"Tack" suckade jag och rätade på mig. Harry bara skrattade.

"Jag som trodde att du var liten och smidig" skrattade Harry. Jag blängde på honom med en sur min. "Jaja, det kanske har försvunnit!"

"Men sluta, det var ju ditt fel att du gick på en gång, och att du inte flyttade på dig i rätt tid!" svarade jag surt, och fortsatte gå.

"Okej då" sa Harry lugnt. Jag smålog lite. Harry drog fram nyckeln och låste upp bilen. Han sprang först till passagerarsätet och öppnade dörren åt mig. Jag skrattade lite åt det.

"Du behövde inte" fnissade jag. Harrys ansiktsuttryck såg lekfullt ut. Tills det blev helt allvarligt igen.

"Allt för dig Miss. Meloe" sa han och jag kände hur mina kinderna hettade till. Jag klev in i bilen och Harry stängde dörren för mig. Jag hörde hur något vibrerade, jag drog upp en mobil från fickan av Harrys tröja. Det stod *Dolt Nummer* på discplayern, jag tvekade innan jag svarade.

"Hallå? Harrys telefon om du undrar vart du kommit?" svarade jag. Jag hörde andetag i andra sidan luren. "Hallå?"

"Vem är du?" hörde jag en kvinno röst säga.

"Junie? En av Harrys vänner, och du är?" fick hon som svar.

"Caroline" Jag tänkte efter. Caroline? Caroline Flack, den där X-factor programledaren som Harry haft "kärleksrykten" med. Vadå träffades de fortfarande?

"Jaha, det är du. Och vad vill du?" sa jag irriterat. Jag mådde illa av tanken att Caroline och Harry fortfarande träffades, det var ju trotsallt 15 år emellan dom.

"Får jag prata med Harry?" frågade hon nervöst. Egentligen inte.

"Varför?" svarade jag. Precis då öppnade Harry bildörren. Han spärrade upp ögonen när han såg att jag satt med hans telefon.

"Ge hit den där!" sa han irriterat. Jag skakade på huvudet. "Men jo! Ge hit den!" sa han med samma irriterande ton.

"Ta det lugnt" sa jag till Harry. "Vad vill du säga till Harry? Jag kan hälsa honom det" sa jag provocerande. Harry gav mig en vädjande blick om att han skulle få tillbaka telefon. "Glöm det Harry" svarade jag honom.

"Jag hör att han är där" sa Caroline kyligt. Jag flinade åt Harry som bara såg stressad ut.

"Jaja, vänta lite, du ska få prata med honom" sa jag och log. Det här var ju kul. "Harry det är din kvinna som ringer, jag hoppas verkligen att bandmedlemmarna vet om detta" sa jag, och jag såg att Harry fick något skärckinjagat i blicken. "Smart kille" suckade jag.

"Caroline, jag sa att du inte skulle ringa idag. Jag kan inte prata med dig nu" sa Harry stressat. Jag hörde något mummel i telefonen. "Nej, jag är inte på en dejt. Jag kan inte säga det, Junie är här" fortsatte han. Jag himlade med ögonen åt det han sa. Jag drog ifrån luren från honom.

"Han sa att han inte kunde prata nu, vi dejtar inte. Och han älskar dig säkert, Hejdå!" sa jag och la på. Jag vände mig sedan nöjt mot Harry. "Du grabben, du har en hel del att förklara!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Kom igen nu, vi åker. Innan solen gått ner helt!" sa Harry och ställde sig upp. Han räckte fram handen och jag tog tag i den och hand drog upp mig. "Kom igen nu" sa han och vinkade med mig. Jag nickde och kollade upp på honom. Harry var en bit före så jag fick springa ikapp honom. "Spring fortare segfis!" skrattade han och jag gav honom en oskyldig blick.

"Du går för fort, kan du sakna ner lite, jag vågar inte hoppa över klipporna, dom är hala!" sa jag till försvar.

"Jag jag väntar då!" suckade Harry och vände sig, i precis sama ögonblick som jag hoppade över till klippan han stod vid.

"Harry, kan du aktaaaaaaaaaaa?!" utbrast jag i farten. Harry han precis fatta vad som hände. Men då var jag redan i luften.

Jag kände hur två varma händer tog tag i mig. Harry flinade åt mig. Jag himlade lite med ögonen.

"Tack" suckade jag och rätade på mig. Harry bara skrattade.

"Jag som trodde att du var liten och smidig" skrattade Harry. Jag blängde på honom med en sur min. "Jaja, det kanske har försvunnit!"

"Men sluta, det var ju ditt fel att du gick på en gång, och att du inte flyttade på dig i rätt tid!" svarade jag surt, och fortsatte gå.

"Okej då" sa Harry lugnt. Jag smålog lite. Harry drog fram nyckeln och låste upp bilen. Han sprang först till passagerarsätet och öppnade dörren åt mig. Jag skrattade lite åt det.

"Du behövde inte" fnissade jag. Harrys ansiktsuttryck såg lekfullt ut. Tills det blev helt allvarligt igen.

"Allt för dig Miss. Meloe" sa han och jag kände hur mina kinderna hettade till.

.

Jag klev in i bilen och Harry stängde dörren för mig. Jag hörde hur något vibrerade, jag drog upp en mobil från fickan av Harrys tröja. Det stod *Dolt Nummer* på discplayern, jag tvekade innan jag svarade.

"Hallå? Harrys telefon om du undrar vart du kommit?" svarade jag. Jag hörde andetag i andra sidan luren. "Hallå?"

"Vem är du?" hörde jag en kvinno röst säga.

"Junie? En av Harrys vänner, och du är?" fick hon som svar.

"Caroline" Jag tänkte efter. Caroline? Caroline Flack, den där X-factor programledaren som Harry haft "kärleksrykten" med. Vadå träffades de fortfarande?

"Jaha, det är du. Och vad vill du?" sa jag irriterat. Jag mådde illa av tanken att Caroline och Harry fortfarande träffades, det var ju trotsallt 15 år emellan dom.

"Får jag prata med Harry?" frågade hon nervöst. Egentligen inte.

"Varför?" svarade jag. Precis då öppnade Harry bildörren. Han spärrade upp ögonen när han såg att jag satt med hans telefon.

"Ge hit den där!" sa han irriterat. Jag skakade på huvudet. "Men jo! Ge hit den!" sa han med samma irriterande ton.

"Ta det lugnt" sa jag till Harry. "Vad vill du säga till Harry? Jag kan hälsa honom det" sa jag provocerande. Harry gav mig en vädjande blick om att han skulle få tillbaka telefon. "Glöm det Harry" svarade jag honom.

"Jag hör att han är där" sa Caroline kyligt. Jag flinade åt Harry som bara såg stressad ut.

"Jaja, vänta lite, du ska få prata med honom" sa jag och log. Det här var ju kul. "Harry det är din kvinna som ringer, jag hoppas verkligen att bandmedlemmarna vet om detta" sa jag, och jag såg att Harry fick något skärckinjagat i blicken. "Smart kille" suckade jag.

"Caroline, jag sa att du inte skulle ringa idag. Jag kan inte prata med dig nu" sa Harry stressat. Jag hörde något mummel i telefonen. "Nej, jag är inte på en dejt. Jag kan inte säga det, Junie är här" fortsatte han. Jag himlade med ögonen åt det han sa. Jag drog ifrån luren från honom.

"Han sa att han inte kunde prata nu, vi dejtar inte. Och han älskar dig säkert, Hejdå!" sa jag och la på. Jag vände mig sedan nöjt mot Harry. "Du grabben, du har en hel del att förklara!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~