Junies Perspektiv

Jag kollade mig omkring i rummet och hela högen låg sovande i soffan. Ja alla utom Niall och jag.

"Jag tror att den där två liters colan gav oss lite extra enerig!" sa jag och Niall nickade instämmande. Han puttade till Liam lite men han rörde inte en min. Jag ryckte på axlarna.

"Vi kanske borde städa upp" suckade jag och kollade runt på rörarn runt omrking oss.

"Ja det borde ni!" hörde jag Louis helt plötsligt säga. Jag hoppade till av skräck och la handen över hjärtat som jag trodde slog i dubbelslag för att jag blev så skrämd. "Skrämde jag dig?" frågade Louis och flinade. Jag nickade och var helt stum. Efter att jag hämtat andan kunde jag till slut prata.

"Herregud! Varför gör du sådär mot mig?" sa jag och var fortfarande skräckslagen. Louis ryckte på axlarna och ställde sig upp.

"Du får vänja dig" sa Niall och Louis flinade. Jag himlade med ögonen och gick in till köket för att lämna alla grejerna. Tills jag kände en kudde som drämde till mig i nacken. Jag ställde långsamt ner skålen och vände mig sakta om.

"Tack?" sa jag irriterande och fejklog mot Louis som tydligen tyckte att det var jätteroligt. Jag tog upp kudden han kastat och kastade tillbaka den.

"Bättre än så måste du väl kunna?" skrattade Louis och kastade en kudde rakt i ansiktet på mig.

"Vad vill du mig?" sa jag oskyldigt och kastade tillbaka kuddarna i ansiktet på honom.

"Du börjar bli bättre på det här" sa Louis och nickade. Jag fnös. Jag drog upp ännu en kudde och knuffade till Louis med den.

"Haha, ditt hår är en enda röra" skrattade jag, han kollade surt på mig. Och efter en sekund var han över mig för att trycka upp en kudde i ansiktet på mig. Helt plötsligt låg Louis över mig. Jag kollade försiktigt upp på honom och han verkar ha gjort samma sak. Jag vände generat bort blicken och som tur var avbröt Niall den pinsamma tystnaden.

"Sen när bryr du dig om hur ditt hår ser ut?" frågade Niall helt plötsligt. Louis far upp på fötter igen.

"Det gör jag inte?" sa Louis och Niall flinade. De sprang in i köket men alla grejerna och jag hörde att dom pratade om någonting därinne. Jag ställde mig långsamt upp och satte mig i soffan bredvid sovande Harry. Jag granskade honom. Kan han sluta vara så söt? Jag drog fingrarna längs hans hår och kollade snett på honom. Men honom kan jag ju glömma, jag visste att han inte såg mig mer än som en vän, eller han såg mig som en syster men inget mer. Jag tror att han redan visste att jag var kär i honom. Det kanske är bra, eller jag vet inte?

Harrys Perspektiv

Jag kände hur Junies fingrar försiktigt smekte mitt ansikte. Jag försökte fortfarande se avslappnad ut eftersom hon trodde att jag sov. Jag hatade att hon var kär i mig, jag vill aldrig såra henne, men jag kunde ju somsagt aldrig bestämma mig för att gilla folk. Folk sa att man kunde se på henne att hon var kär i mig, men jag nekade det alltid. För mig känns det även taskigt att erkänna att hon är det och sedan berätta att man inte känner samma sak för henne.

"Jag lovar, jag ska få det här att försvinna" hörde jag henne säga. Jag vill le och svara men jag sov ju? Jag kände hur hon släppte taget och ställde sig upp.

"Nu ska vi väcka dom här sömntutorna" hörde jag Louis säga. Helt plötsligt hörde jag ett förskräckligt högt ljud.

"Men herregud sluta!" utbrast Zayn och Niall, Louis och Junie vek sig av skratt. Jag smålog åt det och ställde mig upp.

"Jag går och lägger mig" suckade Liam och gick mot ytterdörren.

"Jag ska nog också börja gå hem nu, jag menar klockan är sent" sa Junie och kramade Niall och Louis. Hon kollade tvekande på mig men fortsatte gå mot ytterdörren. Jag följde henne med blicken vilket jag såg att Louis också gjorde. Jag ställde mig upp och gick med henne till dörren.

"Du kan komma hit imorgon om du har.. Lust" mumlade jag och hon nickade.

"Men vi ses" sa hon fort och sprang ner för trapporna. Zayn hade somnat om och jag suckade. Louis som fortfarande kollade efter Junie fast hon var ute ur lägenheten. Niall knuffade till Louis i sidan.

"Vad är det?" frågade Louis och Niall nickade mot mig som stod och glodde på Louis. "Vad kollar du?" frågade han mig och jag flinade.

"Vad kollar du på?"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag kollade mig omkring i rummet och hela högen låg sovande i soffan. Ja alla utom Niall och jag.

"Jag tror att den där två liters colan gav oss lite extra enerig!" sa jag och Niall nickade instämmande. Han puttade till Liam lite men han rörde inte en min. Jag ryckte på axlarna.

"Vi kanske borde städa upp" suckade jag och kollade runt på rörarn runt omrking oss.

"Ja det borde ni!" hörde jag Louis helt plötsligt säga. Jag hoppade till av skräck och la handen över hjärtat som jag trodde slog i dubbelslag för att jag blev så skrämd. "Skrämde jag dig?" frågade Louis och flinade. Jag nickade och var helt stum. Efter att jag hämtat andan kunde jag till slut prata.

"Herregud! Varför gör du sådär mot mig?" sa jag och var fortfarande skräckslagen. Louis ryckte på axlarna och ställde sig upp.

"Du får vänja dig" sa Niall och Louis flinade. Jag himlade med ögonen och gick in till köket för att lämna alla grejerna. Tills jag kände en kudde som drämde till mig i nacken. Jag ställde långsamt ner skålen och vände mig sakta om.

"Tack?" sa jag irriterande och fejklog mot Louis som tydligen tyckte att det var jätteroligt. 

Jag tog upp kudden han kastat och kastade tillbaka den.

"Bättre än så måste du väl kunna?" skrattade Louis och kastade en kudde rakt i ansiktet på mig.

"Vad vill du mig?" sa jag oskyldigt och kastade tillbaka kuddarna i ansiktet på honom.

"Du börjar bli bättre på det här" sa Louis och nickade. Jag fnös. Jag drog upp ännu en kudde och knuffade till Louis med den.

"Haha, ditt hår är en enda röra" skrattade jag, han kollade surt på mig. Och efter en sekund var han över mig för att trycka upp en kudde i ansiktet på mig. Helt plötsligt låg Louis över mig. Jag kollade försiktigt upp på honom och han verkar ha gjort samma sak. Jag vände generat bort blicken och som tur var avbröt Niall den pinsamma tystnaden.

"Sen när bryr du dig om hur ditt hår ser ut?" frågade Niall helt plötsligt. Louis far upp på fötter igen.

"Det gör jag inte?" sa Louis och Niall flinade. De sprang in i köket men alla grejerna och jag hörde att dom pratade om någonting därinne. Jag ställde mig långsamt upp och satte mig i soffan bredvid sovande Harry. Jag granskade honom. Kan han sluta vara så söt? Jag drog fingrarna längs hans hår och kollade snett på honom. Men honom kan jag ju glömma, jag visste att han inte såg mig mer än som en vän, eller han såg mig som en syster men inget mer. Jag tror att han redan visste att jag var kär i honom. Det kanske är bra, eller jag vet inte?

Jag kände hur Junies fingrar försiktigt smekte mitt ansikte. Jag försökte fortfarande se avslappnad ut eftersom hon trodde att jag sov. Jag hatade att hon var kär i mig, jag vill aldrig såra henne, men jag kunde ju somsagt aldrig bestämma mig för att gilla folk. Folk sa att man kunde se på henne att hon var kär i mig, men jag nekade det alltid. För mig känns det även taskigt att erkänna att hon är det och sedan berätta att man inte känner samma sak för henne.

"Jag lovar, jag ska få det här att försvinna" hörde jag henne säga. Jag vill le och svara men jag sov ju? Jag kände hur hon släppte taget och ställde sig upp.

"Nu ska vi väcka dom här sömntutorna" hörde jag Louis säga. Helt plötsligt hörde jag ett förskräckligt högt ljud.

"Men herregud sluta!" utbrast Zayn och Niall, Louis och Junie vek sig av skratt. Jag smålog åt det och ställde mig upp.

"Jag går och lägger mig" suckade Liam och gick mot ytterdörren.

"Jag ska nog också börja gå hem nu, jag menar klockan är sent" sa Junie och kramade Niall och Louis. Hon kollade tvekande på mig men fortsatte gå mot ytterdörren. Jag följde henne med blicken vilket jag såg att Louis också gjorde. Jag ställde mig upp och gick med henne till dörren.

"Du kan komma hit imorgon om du har.. Lust" mumlade jag och hon nickade.

"Men vi ses" sa hon fort och sprang ner för trapporna. Zayn hade somnat om och jag suckade.

Louis som fortfarande kollade efter Junie fast hon var ute ur lägenheten.

Niall knuffade till Louis i sidan.

"Vad är det?" frågade Louis och Niall nickade mot mig som stod och glodde på Louis. "Vad kollar du?" frågade han mig och jag flinade.

"Vad kollar du på?"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~