"Vad vill du att jag ska förklara?" frågade Harry och startade bilen. Jag suckade.

"Caroline. Caroline Flack, tjejen du kysste på en fest. Programledaren för X-Factor. Hon som nyss ringde upp dig" svarade jag tröttsamt. Harry ignorerade frågan och kollade ut på vägen. "Harry jag menar allvar, jag vill veta varför hon ringde dig. Och varför killarna inte vet om det" jag kollade vädjande på Harry och han kollade snabbt på mig och suckade.

"Okej, jag kanske träffar henne fortfarande, hon hade inga problem med åldern och bara struntade i alla hat-mejl och sånt. Hon kanske gör det för min skull?" sa Harry och vägrade möta min blick. Jag brast genast ut i skratt efter han sagt det. "Ser du? Du reagerar så, hur tror du killarna skulle reagera?" suckade Harry. Jag skrattade ännu högre.

"Ungefär likadant som jag" skrattade jag. Jag försökte lugna ner mig och fick till sist talförmågan. "Tror du att hon ignorerar det för din skull?" sa jag och blängde på honom.

"Ja, det tror jag. Jag litar på henne" sa Harry allvarligt.

"Det gör inte jag" fnös jag samtidigt som det stora leendet på mina läppar fortfarande va kvar. "Vi kan fråga dina bandmedlemmar om vad de tror, om du vill?" frågade jag och Harry skakade på huvudet.

"Aldrig. Never. Glöm det!" fick jag tillslut som svar.

"Jag tolkar det som en ja" sa jag och flinade. Harry puttade till mig och jag kollade sokyldigt tillbaka. "Harry, hon skulle kunna vara din mamma" sa jag nu med allvarlig ton.

"Jag vet" mumlade Harry som svar. "Jag vet att det kanske är skumt.."

"SKUMT? Det är äckligt! När hon var femton var inte du född. När hon var lika gammal som du är nu, var du två år. Tänk om du hade dejtat henne när du var två och hon var sjutton, hur normalt skulle det se ut?" frågade jag och himlade med ögonen. "Du måste iallafall berätta för resten av bandet, du kan inte hålla det här hemligt, inte för dom" sa jag nu lite irriterat. Borde han inte förstå att han måste berätta.

"Men vad tror du dom kommer tycka?" frågade Harry. Jag fnissade lite. Jag visste att dom inte riktigt gillade saken emellan Harry och Caroline. "Precis" svarade Harry som om han läst mina tankar.

"Men berätta, om de är dina vänner så accepterar dom det. Ifall det är det du vill" sa jag allvarligt.

"Så du accepterar det?" frågade Harry och rynkade pannan.

"Näääee, men det är för att jag inte tror att det är äkta. Det vet du" sa jag säkert och jag såg hur Harry nickade långsamt.

Harry's Perspektiv

"Gå in och berätta! Jag kan inte, jag känner dom knappt! Jag har träffat dom en gång!" sa Junie och puttade in mig mot dörren in till min och Louis lägenhet. Jag visste fortfarande inte riktigt hur jag skulle förklara det här. Louis hade ju redan pratat med mig om att jag och Caroline helst inte skulle träffas på det sättet. "Jag kan följa med, verkligen om du vill" la Junie till sedan.

"Tack, jag behöver lite stöd" sa jag och pustade ut lite.

"Jag är alltid här för dig Harry, fast den här gången ska jag bara titta på! Plus vem säger nej till att vara i samma rum som fem ursöta killar, jag menar.. Ingen gör det!" sa Junie och knuffade mig ännu närmare ingången. Jag svalde hårt och Junie stannade upp. "Okej, jag vet att det här är svårt för dig, men det är trottsallt ditt val. Men det är väl bättre att du berättar än att de får reda på det genom tidningar eller internet?" sa hon med en lugnande ton.

"Jag vet, jag vet" sa jag och kollade ner i marken.

Efter en lång promenad uppför trapporna var vi framme vid dörren.

"Ta fram nyckeln?" sa Junie och pekade på dörren. Jag skakade på huvudet. Jag vågade inte riktigt berätta, tänk om de skulle få värsta utbrottet på mig, vad skulle jag göra då? Junie knackade på dörren och jag hörde fotsteg komma. Hur kunde jag glömma att hela bandet hade bossatt sig hemma hos mig och Louis ikväll!? Det var Louis som öppnade.

"Har han tappat nyckeln eller?" frågade Louis och kisade mot Junie. Hon skakade på huvudet.

"Han vågade inte öppna dörren, han ska göra en stooor grej när han kommer in" sa Junie vilket bara fick mig att bli nervösare. Tydligen syntes det också för Louis skrattade åt mig. "Förresten, jag är Junie Harrys kompis, vi har träffats någon gång tror jag" sa Junie och skakade hand med Louis.

"Ja, jag känner igen dig, kom in" sa han och Junie gick in. När hon sedan märkte att jag stod kvar på samma plats, drog hon in mig genom dörren. "Det är ingen fara!" sa hon och stängde dörren.

"Vad ville du berätta?" frågade Zayn när alla satt sig tillrätta. Jag svalde hårt.

"Alltså.." började jag långsamt. Alla kollade på mig med förväntansfulla blickar. "Jag typ träffar Caroline" sa jag fort.

"Du sa vadå?" svarade Louis.

"Att jag typ träffar Caroline igen" svarade jag och svalde. Jag vände blicken mot Junie som log snett.