"Gör jag inte.. Jag bara tycker att du kanske borde göra det mer" sa Louis och harklade sig. Vadå jag.

"Jag bryr mig grymt mycket om henne!" sa jag som försvar och Louis höjde ögonbrynet.

"Så du tycker att Caroline är värd det? Du, hon är jättetrevlig jag vet det." sa han och jag nickade.

"Jag vet.." svarade jag.

"Men, det kan bli lite äckligt att hon är 15 år äldre. That's it" sa han och gick ut igen. Jag visste inte riktigt om jag skulle gå ut igen. Jag beslutade för mig att vara lite nyttig och ta lite godis.

"Vad sa du till honom?"

"Några saker bara.. Det är lugnt"

"Men Louis berätta.."

"Harry!" ropade Caroline och hon kom in i köket. Jag mumlade ett svar. Jag funderade över Junies oroliga ton i rösten. Helt plötsligt pressade Caroline sina läppar mot mina utan att jag ens had hunnit tänka. Som vanligt så har jag sån otur att Junie precis då störtar in i rummet.

"Ursäkta, var inte meningen att störa" sa hon och backade långsamt ut.

"Vä.. Vänta!" utbrast jag när jag kommit ur Caroline grepp. Junie kollade på mig med ett flin.

"Vad?" sa hon och kunde inte hålla sig för skratt. Jag kollade bakom mig, om det var något att skratta åt. Men det enda som var bakom mig var Caroline. Hon fnissade fortfarande. "Det är bara en rolig sak som jag tänker på.." sa hon och fnittrade.

"Okej, men du jag måste prata med dig.." sa jag allvarligt. Hon log.

"Okej?" sa hon sedan tveksamt. Jag nickade. Hon kollade frågande på mig. "Ja.. Prata på" sa hon. Ja kollade nervöst ner i golvet.

"Inte här.. Kom vi går ut ett tag.." sa jag osäkert och hon kollade osäkert på mig.

"Vad ska vi göra?" frågade hon. Jag drog henne i armen mot dörren och jag såg hur hon vädjande kollade på Louis. Jag såg även att Louis nickade och log. Var det en bekräftelse? Att hon fick gå, eller var det att hon skulle akta sig för mig? Dom verkar iallafall ha riktigt mycket kontakt med varandra. På något sätt tyckte jag inte om det. Junie var som min syster, ingen ska kunna ta hennes uppmärksamhet.

"Harry, vart är vi påväg?" frågade hon när vi precis kommit in i staden. Vi var nu på Oxford street och Junie stannade upp vid forever 21 butiken. "Jag hatar att jag måste spara pengar till skolan annars hade jag ju kunnat köpa allt jag ville ha här inne!" utbrast hon sedan när hon såg en klänning i skyltfönstret. Just nu kan jag ju köpa nästan allting i världen.

"Jag köper någonting till dig.. Vi går in" sa jag lugnt och hon rynkade pannan och skakade på huvudet.

"Ja vill inte att du ska betala något. Det känns.. Fel" sa hon och fortsatte gå längs gatan. Jag följde sakta efter henne.

"Varför?" frågade jag sedan.

"Jag har inte betalat det själv somsagt.. Det känns typ som om jag står i skuld.." fortsatte hon.

Junies

"Stå i skuld till vad?" frågade Harry. Jag suckade.

"Okej, vi säger såhär. Du har en flickvän, i det här fallet Caroline. Har du gett henne något dyrt?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Ja.. En Mulberry.. En handväska typ.." började han tveksamt.

"Den kostade? Hur mycket?" frågade hon och höjde ögonbrynet.

"1,500 euro" svarade han nervöst och satte händerna i byxfickorna.

"1,500 euro!" utbrast jag. Jag var i chocktillstånd. "Det är grymt mycket.. Och hon tog emot den, utan att säga emot..?"  frågade jag sedan.

"Vadå, hon sa tack? Det var det jag förväntade mig.." svarade han.

"Okej.." svarade jag och fortsatte gå. Det är grymt mycket pengar. Om någon någonsin skulle ta emot en gåvva för så mycket pengar av mig.. Alltså utan att säga emot, så skulle jag tro att han svar med mig för att få grejer. Men aja.. Jag såg hur Harry misstänksamt kollade på mig.

"Vad ville du egentligen prata om?" frågade jag och han nickade.

"Just det.." sa han fort och jag kollade frågande på honom. "Sluta vara otrevlig mot Caroline." sa han allvarligt.

"Du skämtar med mig?!" utbrast jag och han skakade på huvudet. "Jag har fösökt vara trevlig hela kvällen!" sa jag och han nickade.

"Jag vet Louis sa det.." svarade han stumt.

"Ja vad gjorde jag för fel nu?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Men Caroline har blivit väldigt otrevlig sen du kom.. Hon tror att du är kär i mig.." sa Harry tyst. Han visste ju att jag var det. Eller iallafall varit.

"Så vad sa du?" frågade jag och svalde.

"Att vi var som syskon." svarade han. Ja nickade och pustade ut. "Men dom känslorna är väl borta nu? Eller?" frågade han och jag var inte riktigt säker. Men jag svarade ändå.

"Ja"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Gör jag inte.. Jag bara tycker att du kanske borde göra det mer" sa Louis och harklade sig. Vadå jag.

"Jag bryr mig grymt mycket om henne!" sa jag som försvar och Louis höjde ögonbrynet.

"Så du tycker att Caroline är värd det? Du, hon är jättetrevlig jag vet det." sa han och jag nickade.

"Jag vet.." svarade jag.

"Men, det kan bli lite äckligt att hon är 15 år äldre. That's it" sa han och gick ut igen. Jag visste inte riktigt om jag skulle gå ut igen. Jag beslutade för mig att vara lite nyttig och ta lite godis.

"Harry!" ropade Caroline och hon kom in i köket. Jag mumlade ett svar. Jag funderade över Junies oroliga ton i rösten. Helt plötsligt pressade Caroline sina läppar mot mina utan att jag ens had hunnit tänka. Som vanligt så har jag sån otur att Junie precis då störtar in i rummet.

"Ursäkta, var inte meningen att störa" sa hon och backade långsamt ut.

"Vä.. Vänta!" utbrast jag när jag kommit ur Caroline grepp. Junie kollade på mig med ett flin.

"Vad?" sa hon och kunde inte hålla sig för skratt. Jag kollade bakom mig, om det var något att skratta åt. Men det enda som var bakom mig var Caroline. Hon fnissade fortfarande. "Det är bara en rolig sak som jag tänker på.." sa hon och fnittrade.

"Okej, men du jag måste prata med dig.." sa jag allvarligt. Hon log.

"Okej?" sa hon sedan tveksamt. Jag nickade. Hon kollade frågande på mig. "Ja.. Prata på" sa hon. Ja kollade nervöst ner i golvet.

"Inte här.. Kom vi går ut ett tag.." sa jag osäkert och hon kollade osäkert på mig.

"Vad ska vi göra?" frågade hon. Jag drog henne i armen mot dörren och jag såg hur hon vädjande kollade på Louis. Jag såg även att Louis nickade och log. Var det en bekräftelse? Att hon fick gå, eller var det att hon skulle akta sig för mig? Dom verkar iallafall ha riktigt mycket kontakt med varandra. På något sätt tyckte jag inte om det. Junie var som min syster, ingen ska kunna ta hennes uppmärksamhet.

"Harry, vart är vi påväg?" frågade hon när vi precis kommit in i staden. Vi var nu på Oxford street och Junie stannade upp vid forever 21 butiken. "Jag hatar att jag måste spara pengar till skolan annars hade jag ju kunnat köpa allt jag ville ha här inne!" utbrast hon sedan när hon såg en klänning i skyltfönstret. Just nu kan jag ju köpa nästan allting i världen.

"Jag köper någonting till dig.. Vi går in" sa jag lugnt och hon rynkade pannan och skakade på huvudet.

"Ja vill inte att du ska betala något. Det känns.. Fel" sa hon och fortsatte gå längs gatan. Jag följde sakta efter henne.

"Varför?" frågade jag sedan.

"Jag har inte betalat det själv somsagt.. Det känns typ som om jag står i skuld.." fortsatte hon.

"Stå i skuld till vad?" frågade Harry. Jag suckade.

"Okej, vi säger såhär. Du har en flickvän, i det här fallet Caroline. Har du gett henne något dyrt?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Ja.. En Mulberry.. En handväska typ.." började han tveksamt.

"Den kostade? Hur mycket?" frågade hon och höjde ögonbrynet.

"1,500 euro" svarade han nervöst och satte händerna i byxfickorna.

"1,500 euro!" utbrast jag. Jag var i chocktillstånd. "Det är grymt mycket.. Och hon tog emot den, utan att säga emot..?"  frågade jag sedan.

"Vadå, hon sa tack? Det var det jag förväntade mig.." svarade han.

"Okej.." svarade jag och fortsatte gå. Det är grymt mycket pengar. Om någon någonsin skulle ta emot en gåvva för så mycket pengar av mig.. Alltså utan att säga emot, så skulle jag tro att han svar med mig för att få grejer. Men aja.. Jag såg hur Harry misstänksamt kollade på mig.

"Vad ville du egentligen prata om?" frågade jag och han nickade.

"Just det.." sa han fort och jag kollade frågande på honom. "Sluta vara otrevlig mot Caroline." sa han allvarligt.

"Du skämtar med mig?!" utbrast jag och han skakade på huvudet. "Jag har fösökt vara trevlig hela kvällen!" sa jag och han nickade.

"Jag vet Louis sa det.." svarade han stumt.

"Ja vad gjorde jag för fel nu?" frågade jag och han ryckte på axlarna.

"Men Caroline har blivit väldigt otrevlig sen du kom.. Hon tror att du är kär i mig.." sa Harry tyst. Han visste ju att jag var det. Eller iallafall varit.

"Så vad sa du?" frågade jag och svalde.

"Att vi var som syskon." svarade han. Ja nickade och pustade ut. "Men dom känslorna är väl borta nu? Eller?" frågade han och jag var inte riktigt säker. Men jag svarade ändå.

"Ja"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~