"Kommer om en halvtimma eller så, vi ses" sa Zayn och la på. Jag la på och låste telefonen. Jag kollade snabbt upp och krockade i en kvinna.

"Åh, förlåt det var inte meningen" sa jag som en reflex och kollade upp på kvinnans ansikte. "Caroline?"

____________________________________________________________

Caroline stod med en stor klädhög i handen och själv hade hon bara underkläder på sig.

"Aha?" sa jag och kollade misstänksamt på klädhögen. "Du igen" suckade jag sedan. Caroline försökte smita förbi mig. Jag ville inte låta henne gå så jag stoppade henne och flinade. "Vad gör du här?" frågade jag med en tillgjord trevlig ton. Caroline såg mer skräckslagen en neutral ut.

"Vadå får man inte vara hemma hos sin pojkvän eller?" svarade hon och försökte låta stark. Jag svalde när hon sa pojkvän.

"Sa du pojkvän?" frågade jag och hon nickade.

"Ja, pojkvän" sa hon sedan och såg plötsligt helt stöddig ut.

"Du vet väl att bara för att ni har likadana armband betyder inte det att ni är typ gifta eller nåt" sa jag och höjde ögonbrynen. "Speciellt inte när man köper sitt eget armband till sig själv fyra år efter att den andra köpt sitt" Caroline kollade skamset ner i golvet. "Jag är Junie förresten" sa jag och log.

"Jag har hört talas om dig.. Du är den där lilla misslyckade flickan vars syster dött. Det är så synd om dig lilla vän, för du har ingen som bryr sig om dig". Jag han inte riktigt tänka igenom det hon sa. Jag hann inte säga något dumt som jag faktiskt tänkte göra.

"Caroline, det var omoget" abröt Louis röst. Jag vände mig hastigt om. Louis gick fram till mig. Han kollade log snett mot mig. "Harry har du inte berättat för din flickvän hur Junies syster är relaterad till dig?" sa Louis och vände sig mot Harrys sovrum. Vilket jag gjorde också för att han kollade dit, och Harry stod där. Han sa inget. Han hade nog inte tänkt svara på Louis fråga heller.

"Caroline, du får stanna så länge du vill. Du ska bara veta, 32 är gammalt om du jämför med en 17 åring. Ålderskillnaden är nästan tillräckligt stor för att kalla dig pedofil" sa jag och vände mig mot Harry. "Lycka till med Lourdes då.." sa jag och Harrys ansiktsuttryck ändrades till panikslaget. Jag kollade fort på Caroline som kollade frågande och argt på Harry. "Jag menar självklart Caroline"

"Junie det där var väl inte nödvändigt?" sa Harry och jag kollade frågande på honom.

"Hon sa att jag var den där misslyckade flickan som ingen brydde sig om, jag säger vad jag vill". Det är i sånna här stunder jag undrar hur Harry tänker. Eller kanske inte undrar hur han tänker, utan jag undrar om han har någon vett i skallen.

"Algebra" sa Zayn när vi suttit oss ner för att läsa läxor.

"Nämen var det algerbra jag trodde det var geometri!" sa jag och Zayn himlade med ögonen. "Men allvarligt Zayn, så dum är jag inte"

"Jag vet, jag vet, men de vanligaste bokstäverna du använde är X och Y så ta någon av dom" fortsatte Zayn. Jag nickade och skrev. "Bokstäverna står ju för en siffra av något slag"

"Så om 17 + X = 183, måste X:et alltså stå för 166?" frågade jag.

"Ja precis" svarade Zayn.

"Ahh, jag tror jag fattar nu" sa jag och log. Zayn gav mig tummen upp. Jag tog upp telefonen från bordet och märkte att det inte vra min telefon. Det var Carolines. "Harry! Caroline har glömt telefonen här!" ropade jag. Harry och Louis satt och pratade inne på Harrys rum. Vad dom pratade om vet jag inte.

"A, jag fixar det!" fick jag som svar från Harry.

Louis Perspektiv.

"Harry? Varför var hon här för? Du lovade att inte släpa med henne hem!" frågade jag irriterat och Harry kollade surt på mig.

"Men vadå? Ska jag gå runt och hålla det hemligt för dig för att du kommer ogilla det?" frågade Harry. Det är ju ungefär det jag håller på med.

"Men Harry, hon är 15 år äldre än dig." suckade jag.

"Och? Om jag tycker om henne och hon tycker om mig spelar väl inte åldern roll?" fortsatte Harry.

"Är det orsaken till varför hon var här? Och varför du är med henne?"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Caroline stod med en stor klädhög i handen och själv hade hon bara underkläder på sig.

"Aha?" sa jag och kollade misstänksamt på klädhögen. "Du igen" suckade jag sedan. Caroline försökte smita förbi mig. Jag ville inte låta henne gå så jag stoppade henne och flinade. "Vad gör du här?" frågade jag med en tillgjord trevlig ton. Caroline såg mer skräckslagen en neutral ut.

"Vadå får man inte vara hemma hos sin pojkvän eller?" svarade hon och försökte låta stark. Jag svalde när hon sa pojkvän.

"Sa du pojkvän?" frågade jag och hon nickade.

"Ja, pojkvän" sa hon sedan och såg plötsligt helt stöddig ut.

"Du vet väl att bara för att ni har likadana armband betyder inte det att ni är typ gifta eller nåt" sa jag och höjde ögonbrynen. "Speciellt inte när man köper sitt eget armband till sig själv fyra år efter att den andra köpt sitt" Caroline kollade skamset ner i golvet. "Jag är Junie förresten" sa jag och log.

"Jag har hört talas om dig.. Du är den där lilla misslyckade flickan vars syster dött. Det är så synd om dig lilla vän, för du har ingen som bryr sig om dig". Jag han inte riktigt tänka igenom det hon sa. Jag hann inte säga något dumt som jag faktiskt tänkte göra.

"Caroline, det var omoget" abröt Louis röst. Jag vände mig hastigt om. Louis gick fram till mig. Han kollade log snett mot mig. "Harry har du inte berättat för din flickvän hur Junies syster är relaterad till dig?" sa Louis och vände sig mot Harrys sovrum. Vilket jag gjorde också för att han kollade dit, och Harry stod där. Han sa inget. Han hade nog inte tänkt svara på Louis fråga heller.

"Caroline, du får stanna så länge du vill. Du ska bara veta, 32 är gammalt om du jämför med en 17 åring. Ålderskillnaden är nästan tillräckligt stor för att kalla dig pedofil" sa jag och vände mig mot Harry. "Lycka till med Lourdes då.." sa jag och Harrys ansiktsuttryck ändrades till panikslaget. Jag kollade fort på Caroline som kollade frågande och argt på Harry. "Jag menar självklart Caroline". Caroline hade nu fått på sig sina kläder och skyndade sig ut till sin bil. Hon viskade något till Harry och han nickade. Hon sprang sedan ut med en himla fart till bilen och körde neröst iväg. Jag följde henne med blicken genom fönstet vilken hon såg.

"Junie det där var väl inte nödvändigt?" sa Harry och jag kollade frågande på honom.

"Hon sa att jag var den där misslyckade flickan som ingen brydde sig om, jag säger vad jag vill". Det är i sånna här stunder jag undrar hur Harry tänker. Eller kanske inte undrar hur han tänker, utan jag undrar om han har någon vett i skallen.

"Algebra" sa Zayn när vi suttit oss ner för att läsa läxor.

"Nämen var det algerbra jag trodde det var geometri!" sa jag och Zayn himlade med ögonen. "Men allvarligt Zayn, så dum är jag inte"

"Jag vet, jag vet, men de vanligaste bokstäverna du använde är X och Y så ta någon av dom" fortsatte Zayn. Jag nickade och skrev. "Bokstäverna står ju för en siffra av något slag"

"Så om 17 + X = 183, måste X:et alltså stå för 166?" frågade jag.

"Ja precis" svarade Zayn.

"Ahh, jag tror jag fattar nu" sa jag och log. Zayn gav mig tummen upp. Jag tog upp telefonen från bordet och märkte att det inte vra min telefon. Det var Carolines. "Harry! Caroline har glömt telefonen här!" ropade jag. Harry och Louis satt och pratade inne på Harrys rum. Vad dom pratade om vet jag inte.

"A, jag fixar det!" fick jag som svar från Harry.

"Harry? Varför var hon här för? Du lovade att inte släpa med henne hem!" frågade jag irriterat och Harry kollade surt på mig.

"Men vadå? Ska jag gå runt och hålla det hemligt för dig för att du kommer ogilla det?" frågade Harry. Det är ju ungefär det jag håller på med.

"Men Harry, hon är 15 år äldre än dig." suckade jag.

"Och? Om jag tycker om henne och hon tycker om mig spelar väl inte åldern roll?" fortsatte Harry.

"Är det orsaken till varför hon var här? Och varför du är med henne?"~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~