"Okej." en lång pinsam tystnad började. Helt plötsligt ställde sig Harry upp. "Jag ska nog åka nu, farfar kommer att bli bra.." sa han och började gå mot utgången. "Och Louis.." Louis tittade upp. "Jag bryr mig mycket om Junie, gör ingenting dumt mot henne." sa han spänt och jag ut. När dörren stängdes blev alla tysta igen.

"Vas Happening?!" sa jag bara för att lätta upp stämningen.

______________________________________________________________________

Inte för att någon riktigt blev gladare av det.

"Tror ni att jag skulle såra Junie?" frågade Louis. "Det känns som om Harry inte litar på mig" fortsatte han. Jo, men det är ju så att Harry verkligen älskar Junie och med älskar menar jag ÄLSKAR. Fast jag höll tyst om det.

"Harry, jag sa ju, vi måste prata om det här.." hörde jag Junies röst säga när hon började komma in. "Jag bryr mig inte, jag vill veta vad som är så fel? Tror du verkligen det? Du skämtar eller hur?" Hon gick fort in och tog sin väska och vinkade till Louis att de skulle åka. Hon vinkade vänligt hejdå till oss andra och gick ut genom dörren med Louis efter sig. "Men ja! Vad fan tror du att han ska göra?" utbrast hon sedan surt innan hon gick ut genom dörren. Niall hade ju varit med Junie och hade en cheeseburgare i handen. Eller snarare i munnen.

"Vad var det där om?" frågade Liam sedan. Niall rycktepå axlarna.

"Harry är lite överbeskyddande antar jag." mumlade Niall och knappade på sin mobil. Med handen han inte åt med. Han flinade åt smset och la sedan ner den i fickan igen.

Junies

*Hej, Lisa jag saknar dig nåt grymt, jag hoppas vi kan ses snart. Just det.. Ville du gå på den där 1D konserten? Eller inte..* SKICKA. Det var längesen jag träffade mina barndomskompisar från Sverige. För länge sedan. Just nu när det känns som om allt är i en enda röra blev det inte bättre. Harry var skitsur på mig, eller han var grinig. Louis som satt bredvid mig i framsätet kollade på mig. Han hade stannat, någonstans. Han la armen om mig och tröck in mig mot hans bröstkorg. Jag kände hur han långsamt andades.

"Vad gör vi här ute?" frågade jag efter ett tag. Han ryckte på axlarna.

"Kände att du och jag borde vara mer ensamma." sa han sedan. Jag flinade och nickade långsamt. Jag drog mig närmare intill honom och han la armarna försiktigt runt mig.

"Varför är Harry så konstig?" mumlade jag efter ett tag Louis skakade på huvudet och menade att han inte visste. Inte för att jag trodde på honom, jag såg att han funderade över något, men jag sa inget. Att bara sitta där i tystnad, nära Louis kändes bra.

"Du.." mumlade Louis. Jag kollade frågande på honom.

"Vadå?" Han skakade på huvudet. Han mumlade något i stil med, det var inget. Jag drog handen över han bröstkorg och kollade på honom.

"Tack, men vi borde kanske åka tillbaka nu, för att-" Louis avbröt mig genom att hårt pressa sina löppar mot mina. Jag besvarade med glädje kyssen. Han tog ett hårdare tag om min midja och jag la armarna runt min hals. Han drog bort säkerhetsbälterna för att de inte skulle vara ivägen och kysste mig intensivare. Jag kände hur jag var tvungen att andas emellan åt. Jag drog honom närmare och fortsatte kyssa honom, jag kände sedan hur tungorna flätades ihop och hur Louis helt plötsligt försökte tra av mig tröjan. Jag drog mig undan.

"Sluta.." mumlade jag och han kollade på mig. "Jag vill inte.."

"Snälla.." svarade han och jag svarade inte. Han drog mig intill sig en gång till och kysste mig igen. Nej, jag ville inte sluuta kyssa honom, men jag vill inte ta nästa steg. Han gjorde ett nytt försök.

"Jag menar det, jag vill inte" jag blev bara osäker. "Snälla, inte just nu bara.. Okej?" frågade jag och han nickade.

"Visst en annan gång" sa han och satte sig upp igen. Han drog på sig säkerhetsbältet och började köra. Tankarna flög inne i mitt huvud. Var Louis beredd att göra det? Så här kort in i förhållandet. Inte för att jag inte vill men, på något sätt så kände jag att vårt förhållande inte var så seriöst redan. För mycket kunde hända på kort tid, vi visste in om vi hade kameror runt omkring oss. Eller att någon såg överhuvudtaget. "Lovar du, en annan gång?" frågade han helt plötsligt. Jag nickade tveksamt och vände blicken.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Inte för att någon riktigt blev gladare av det.

"Tror ni att jag skulle såra Junie?" frågade Louis. "Det känns som om Harry inte litar på mig" fortsatte han. Jo, men det är ju så att Harry verkligen älskar Junie och med älskar menar jag ÄLSKAR. Fast jag höll tyst om det.

"Harry, jag sa ju, vi måste prata om det här.." hörde jag Junies röst säga när hon började komma in. "Jag bryr mig inte, jag vill veta vad som är så fel? Tror du verkligen det? Du skämtar eller hur?" Hon gick fort in och tog sin väska och vinkade till Louis att de skulle åka. Hon vinkade vänligt hejdå till oss andra och gick ut genom dörren med Louis efter sig. "Men ja! Vad fan tror du att han ska göra?" utbrast hon sedan surt innan hon gick ut genom dörren. Niall hade ju varit med Junie och hade en cheeseburgare i handen. Eller snarare i munnen.

"Vad var det där om?" frågade Liam sedan. Niall rycktepå axlarna.

"Harry är lite överbeskyddande antar jag." mumlade Niall och knappade på sin mobil. Med handen han inte åt med. Han flinade åt smset och la sedan ner den i fickan igen.

*Hej, Lisa jag saknar dig nåt grymt, jag hoppas vi kan ses snart. Just det.. Ville du gå på den där 1D konserten? Eller inte..* SKICKA. Det var längesen jag träffade mina barndomskompisar från Sverige. För länge sedan. Just nu när det känns som om allt är i en enda röra blev det inte bättre. Harry var skitsur på mig, eller han var grinig. Louis som satt bredvid mig i framsätet kollade på mig. Han hade stannat, någonstans. Han la armen om mig och tröck in mig mot hans bröstkorg. Jag kände hur han långsamt andades.

"Vad gör vi här ute?" frågade jag efter ett tag. Han ryckte på axlarna.

"Kände att du och jag borde vara mer ensamma." sa han sedan. Jag flinade och nickade långsamt. Jag drog mig närmare intill honom och han la armarna försiktigt runt mig.

"Varför är Harry så konstig?" mumlade jag efter ett tag Louis skakade på huvudet och menade att han inte visste. Inte för att jag trodde på honom, jag såg att han funderade över något, men jag sa inget. Att bara sitta där i tystnad, nära Louis kändes bra.

"Du.." mumlade Louis. Jag kollade frågande på honom.

"Vadå?" Han skakade på huvudet. Han mumlade något i stil med, det var inget. Jag drog handen över han bröstkorg och kollade på honom.

"Tack, men vi borde kanske åka tillbaka nu, för att-" Louis avbröt mig genom att hårt pressa sina läppar mot mina. Jag besvarade med glädje kyssen. Han tog ett hårdare tag om min midja och jag la armarna runt hans hals. Han drog bort säkerhetsbälterna för att de inte skulle vara ivägen och kysste mig intensivare. Jag kände hur jag var tvungen att andas emellan åt. Jag drog honom närmare och fortsatte kyssa honom, jag kände sedan hur tungorna flätades ihop och hur Louis helt plötsligt försökte tra av mig tröjan. Jag drog mig undan.

"Sluta.." mumlade jag och han kollade på mig. "Jag vill inte.."

"Snälla.." svarade han och jag svarade inte. Han drog mig intill sig en gång till och kysste mig igen. Nej, jag ville inte sluuta kyssa honom, men jag vill inte ta nästa steg. Han gjorde ett nytt försök.

"Jag menar det, jag vill inte" jag blev bara osäker. "Snälla, inte just nu bara.. Okej?" frågade jag och han nickade.

"Visst en annan gång" sa han och satte sig upp igen. Han drog på sig säkerhetsbältet och började köra. Tankarna flög inne i mitt huvud. Var Louis beredd att göra det? Så här kort in i förhållandet. Inte för att jag inte vill men, på något sätt så kände jag att vårt förhållande inte var så seriöst redan. För mycket kunde hända på kort tid, vi visste in om vi hade kameror runt omkring oss. Eller att någon såg överhuvudtaget. "Lovar du, en annan gång?" frågade han helt plötsligt. Jag nickade tveksamt och vände blicken.