"Varför inte bara erkänna att du verkligen älskar Junie på det sättet?" slank det ur mig. Harry skakade på huvudet.

"Jag gillar inte henne på det sättet!" sa han irriterat och jag hörde hur Liam kvävde ett skratt.

______________________________________________________

Helt plötsligt kom Junie in i rummet med Louis efter sig. "Jag är jätteledsen Harry, vi ville inte att du skulle veta det på det sättet" sa hon och andades mellan varje ord. Harry bara skakade på huvudet. Hon kollade hjälplöst på honom och svalde hårt. Hon drog upp något ur fickan och räckte fram det till Harry. "Här" sa hon och backade sedan undan. Louis ryckte i hennes arm.

"Vad är det för något?" frågade han och spände blicken i henne. Hon log.

"Du får veta det när han fattar vad det är.." viskade hon och log förväntansfullt. "Det tillhör egentligen dig, efter som.. Ja du vet" sa hon och tystnade. Harry nickade. Det var nästan så det såg ut som om han skulle gråta när som helst. Jag trodde först att det var något smycke, armband halsband eller någonting.. Men det var en leksaksbil. Junie fnissade till när Harry vände på bilen.

"Och här är fläcken som du målade ditt med nagellack, Lourdes blev riktigt förbannad på dig.." skrattade Harry.

"Ja hon slog till mig ganska hårt, om jag får erkänna det själv.." sa Junie och Harry bara flinade. Helt plötsligt tog Louis tag i Junies hand och jag såg hur Harry kollade på deras sammanflätande händer. Junie märkte det också. Hon bet sig i läppen. "Niall, är du hungrig?" frågade hon och jag tvärstannde. JAAA!

"Det vet du" svarade jag och hon log. Hon släppte taget om Louis hand och drog upp pengar ur fickan.

"Jag måste ha mat, innan jag svälter. Du hänger väl med?" sa hon och jag nickade förväntansfullt. Louis viskade att han kunde följa med istället, men hon svarade att han måste prata med Harry om saker och ting. "Kom" sa hon och vinkade med mig. Jag sprang efter henne mot dörren.

"Vi kör på donken!" sajag efter henne och hon skrattade. Hon gav mig en menande blick.

"Självklart" sa hon och brast ut i skratt.

Jag såg hur nervöst hon gick. Nästan som om hon halkade fram. "Hatar han mig?" frågade hon. Jag kollade frågande på henne.

"Vem då?"

"Harry.." Jag tänkte efter. Jahaaaa, men han hatar dig noh inte för att han älskar dig för mycket för det, men det kommer han aldrig säga för han skäms så mycket. Självklart sa jag inte det där, för jag ville just nu inte förstöra för henne och Louis.

"Nej, mest besviken antar jag.." svarade jag sedan och hon nickade.

"Jag måste prata med honom sen" mumlade hon och höll på med sina fingrar.

Zayns

"Var sa du ingenting?" frågade Harry spänt. Louis skakade på huvudet.

"Jag vet inte.." svarade han. Jag och Liam bytte fort blickar. Det här var verkligen obehagligt. Dom två brukade aldrig tjafsa.. Inte så seriöst i vilket fall.

"Hur länge har det pågått?" frågade Harry sedan. Louis svalde.

"Den dagen vi gjorde 'pannkakor' vid mjölet och så.." mumlade Louis som svar. Harry nickade.

"Okej." en lång pinsam tystnad började. Helt plötsligt ställde sig Harry upp. "Jag ska nog åka nu, farfar kommer att bli bra.." sa han och började gå mot utgången. "Och Louis.." Louis tittade upp. "Jag bryr mig mycket om Junie, gör ingenting dumt mot henne." sa han spänt och jag ut. När dörren stängdes blev alla tysta igen.

"Vas Happening?!" sa jag bara för att lätta upp stämningen.

"Varför inte bara erkänna att du verkligen älskar Junie på det sättet?" slank det ur mig. Harry skakade på huvudet.

"Jag gillar inte henne på det sättet!" sa han irriterat och jag hörde hur Liam kvävde ett skratt.

______________________________________________________

Helt plötsligt kom Junie in i rummet med Louis efter sig. "Jag är jätteledsen Harry, vi ville inte att du skulle veta det på det sättet" sa hon och andades mellan varje ord. Harry bara skakade på huvudet. Hon kollade hjälplöst på honom och svalde hårt. Hon drog upp något ur fickan och räckte fram det till Harry. "Här" sa hon och backade sedan undan. Louis ryckte i hennes arm.

"Vad är det för något?" frågade han och spände blicken i henne. Hon log.

"Du får veta det när han fattar vad det är.." viskade hon och log förväntansfullt. "Det tillhör egentligen dig, efter som.. Ja du vet" sa hon och tystnade. Harry nickade. Det var nästan så det såg ut som om han skulle gråta när som helst. Jag trodde först att det var något smycke, armband halsband eller någonting.. Men det var en leksaksbil. Junie fnissade till när Harry vände på bilen.

"Och här är fläcken som du målade ditt med nagellack, Lourdes blev riktigt förbannad på dig.." skrattade Harry.

"Ja hon slog till mig ganska hårt, om jag får erkänna det själv.." sa Junie och Harry bara flinade. Helt plötsligt tog Louis tag i Junies hand och jag såg hur Harry kollade på deras sammanflätande händer. Junie märkte det också. Hon bet sig i läppen. "Niall, är du hungrig?" frågade hon och jag tvärstannde. JAAA!

"Det vet du" svarade jag och hon log. Hon släppte taget om Louis hand och drog upp pengar ur fickan.

"Jag måste ha mat, innan jag svälter. Du hänger väl med?" sa hon och jag nickade förväntansfullt. Louis viskade att han kunde följa med istället, men hon svarade att han måste prata med Harry om saker och ting. "Kom" sa hon och vinkade med mig. Jag sprang efter henne mot dörren.

"Vi kör på donken!" sajag efter henne och hon skrattade. Hon gav mig en menande blick.

"Självklart" sa hon och brast ut i skratt.

Jag såg hur nervöst hon gick. Nästan som om hon halkade fram. "Hatar han mig?" frågade hon. Jag kollade frågande på henne.

"Vem då?"

"Harry.." Jag tänkte efter. Jahaaaa, men han hatar dig noh inte för att han älskar dig för mycket för det, men det kommer han aldrig säga för han skäms så mycket. Självklart sa jag inte det där, för jag ville just nu inte förstöra för henne och Louis.

"Nej, mest besviken antar jag.." svarade jag sedan och hon nickade.

"Jag måste prata med honom sen" mumlade hon och höll på med sina fingrar.

"Var sa du ingenting?" frågade Harry spänt. Louis skakade på huvudet.

"Jag vet inte.." svarade han. Jag och Liam bytte fort blickar. Det här var verkligen obehagligt. Dom två brukade aldrig tjafsa.. Inte så seriöst i vilket fall.

"Hur länge har det pågått?" frågade Harry sedan. Louis svalde.

"Den dagen vi gjorde 'pannkakor' vid mjölet och så.." mumlade Louis som svar. Harry nickade.

"Okej." en lång pinsam tystnad började. Helt plötsligt ställde sig Harry upp. "Jag ska nog åka nu, farfar kommer att bli bra.." sa han och började gå mot utgången. "Och Louis.." Louis tittade upp. "Jag bryr mig mycket om Junie, gör ingenting dumt mot henne." sa han spänt och jag ut. När dörren stängdes blev alla tysta igen.

"Vas Happening?!" sa jag bara för att lätta upp stämningen.