"Att vi var som syskon." svarade han. Ja nickade och pustade ut. "Men dom känslorna är väl borta nu? Eller?" frågade han och jag var inte riktigt säker. Men jag svarade ändå.

"Ja"

_________________________________________________________________

"Så du är inte kär i mig fortfarande?" frågade Harry. Jag suckade.

"Jag var fem" sa jag och Harry nickade..

"Till sexton" fyllde han i och jag himlade med ögonen. "Hur kunde det helt plötsligt gå över?"

"Vad menar du?" frågade jag och undvek hans blick.

"Nej jag menar bara.." ursäktade han sig. "Alltså vi har ju inte träffas nästan någonting den här veckan.. jag tänkte bara" sa han och kliade sig i nacken.

"Jag har ju skola, det är svårt att träffa folk då.." mumlade jag och fingrade på mitt armband.

"Jo, men Louis verkar ha varit med dig en hel del.." sa han osäkert och jag svalde.

"Vad får dig att tro det?" frågade jag och försökte att inte låta osäker. Harry ryckte på axlarna.

"Caroline sa att ni hade setts tillsammans.." sa han tyst.

"Men varför tror du på det?" frågade jag.

"Gjorde jag inte, förns Louis helt plötsligt vakar över dig som en hök.." sa Harry nu lite smått irriterat. Vad har han med att göra ifall Louis skyddar mig en gång?

"Jaha? Vad gjorde han exakt?" sa jag irriterande. Harry ryckte på axlarna.

"Få se nu.. Du ger honom blickar för att se om han tillät dig att gå med mig nu.. Han säger att du verkligen försöker vara trevlig. Hur kunde han veta det, hade han pratat med dig innan? Så fort du inte pratar med någon annan står du alltid bredvid Louis" sa Harry nu mer irriterat. Vad skulle jag svara nu?! Jag kollade osäkert ner och kollade sedan upp på Harry igen.

"Så du menar att jag inte får ta del av dina vänner?" frågade jag och höjde ögonbrynet.

"Det är klart du får, men dom får inte ta dig ifrån mig!" utbrast han sedan. Hans skrek nästan. Jag kollade chockat på honom.

"Du har aldrig varit så särskillt intresserad av att ha mig som vän.." suckade jag och vände blicken igen.

"Jo, det får mig faktiskt att tänka att Lourdes fortfarande finns kvar." sa Harry och tystnade. Ja självklart allting handlade om Lourdes. Lourdes, Lourdes, Lourdes. Jag började känna igen mig bättre. Vi var snart vid mitt hus område. Jag drog upp mobilen och skickade ett sms till Louis.

*On my way home.. Kommer du?* Jag kollade sedan upp på Harry som knappade på sin telefon. Jag fick snabbt ett svar.

*Vad hände? Förklara sen! I'll be there*

"Varför messar du med Louis?"  frågade Harry plötsligt och jag ryckte till.

"Han frågade bara vart vi tog vägen. Jag ska nog gå hem.. Det är ju bara där" sa jag och pekad epå min gata. Harry kollade besviket på mig.

"Junie, du betyder jättemycket för mig. Du är som min syster. Jag menade inte att jämföra dig med Lourdes." sa Harry och jag nickade.

"Okej" sa jag och sprang in på gatan.

Jag skyndade mig och såg att Louis bil redan stod där.  Han stod med mobilen i handen och lutade sig mot bilen.

"Det tog längre tid än jag trodde" skrattade han när jag gick fram till honom. Jag gav honom en snabb puss och tog hans hand.

"Kom" sa jag och drog in honom i huset. Jag väntade ett tag efter att vi stängt dörren. "Mamma?" ropade jag. Jag hörde sedan mammas snarkningar. Jag visste att pappa skulle jobba sent ikväll. Så egentligen var ingen hemma, för om mamma sover.. Så sover hon verklige.

"Louis.. Harry undrar hela tiden varför vi pratar mycket med varandra.. Tänk om han vet?" frågade jag. Louis skakade på huvudet.

"Han kan inte veta.. Han litar för mycket på båda oss.." muttrade Louis.

"Ja det lät ju mycket bättre. Vad egentligen menar du?" frågade jag.

"Han hade sagt till Zayn att vi stod så nära honom att vi aldrig skulle göra något sånt" mumlade Louis. Ja fick panik i blicken.

"Men tänk om han får veta. Vad kommer han göra då?" muttrade jag. Louis ryckte på axlarna.

"Jag har ingen aning.."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"Så du är inte kär i mig fortfarande?" frågade Harry. Jag suckade.

"Jag var fem" sa jag och Harry nickade..

"Till sexton" fyllde han i och jag himlade med ögonen. "Hur kunde det helt plötsligt gå över?"

"Vad menar du?" frågade jag och undvek hans blick.

"Nej jag menar bara.." ursäktade han sig. "Alltså vi har ju inte träffas nästan någonting den här veckan.. jag tänkte bara" sa han och kliade sig i nacken.

"Jag har ju skola, det är svårt att träffa folk då.." mumlade jag och fingrade på mitt armband.

"Jo, men Louis verkar ha varit med dig en hel del.." sa han osäkert och jag svalde.

"Vad får dig att tro det?" frågade jag och försökte att inte låta osäker. Harry ryckte på axlarna.

"Caroline sa att ni hade setts tillsammans.." sa han tyst.

"Men varför tror du på det?" frågade jag.

"Gjorde jag inte, förns Louis helt plötsligt vakar över dig som en hök.." sa Harry nu lite smått irriterat. Vad har han med att göra ifall Louis skyddar mig en gång?

"Jaha? Vad gjorde han exakt?" sa jag irriterande. Harry ryckte på axlarna.

"Få se nu.. Du ger honom blickar för att se om han tillät dig att gå med mig nu.. Han säger att du verkligen försöker vara trevlig. Hur kunde han veta det, hade han pratat med dig innan? Så fort du inte pratar med någon annan står du alltid bredvid Louis" sa Harry nu mer irriterat. Vad skulle jag svara nu?! Jag kollade osäkert ner och kollade sedan upp på Harry igen.

"Så du menar att jag inte får ta del av dina vänner?" frågade jag och höjde ögonbrynet.

"Det är klart du får, men dom får inte ta dig ifrån mig!" utbrast han sedan. Hans skrek nästan. Jag kollade chockat på honom.

"Du har aldrig varit så särskillt intresserad av att ha mig som vän.." suckade jag och vände blicken igen.

"Jo, det får mig faktiskt att tänka att Lourdes fortfarande finns kvar." sa Harry och tystnade. Ja självklart allting handlade om Lourdes. Lourdes, Lourdes, Lourdes. Jag började känna igen mig bättre. Vi var snart vid mitt hus område. Jag drog upp mobilen och skickade ett sms till Louis.

*On my way home.. Kommer du?* Jag kollade sedan upp på Harry som knappade på sin telefon. Jag fick snabbt ett svar.

*Vad hände? Förklara sen! I'll be there*

"Varför messar du med Louis?"  frågade Harry plötsligt och jag ryckte till.

"Han frågade bara vart vi tog vägen. Jag ska nog gå hem.. Det är ju bara där" sa jag och pekad epå min gata. Harry kollade besviket på mig.

"Junie, du betyder jättemycket för mig. Du är som min syster. Jag menade inte att jämföra dig med Lourdes." sa Harry och jag nickade.

"Okej" sa jag och sprang in på gatan.

Jag skyndade mig och såg att Louis bil redan stod där.  Han stod med mobilen i handen och lutade sig mot bilen.

"Det tog längre tid än jag trodde" skrattade han när jag gick fram till honom. Jag gav honom en snabb puss och tog hans hand.

"Kom" sa jag och drog in honom i huset. Jag väntade ett tag efter att vi stängt dörren. "Mamma?" ropade jag. Jag hörde sedan mammas snarkningar. Jag visste att pappa skulle jobba sent ikväll. Så egentligen var ingen hemma, för om mamma sover.. Så sover hon verklige.

"Louis.. Harry undrar hela tiden varför vi pratar mycket med varandra.. Tänk om han vet?" frågade jag. Louis skakade på huvudet.

"Han kan inte veta.. Han litar för mycket på båda oss.." muttrade Louis.

"Ja det lät ju mycket bättre. Vad egentligen menar du?" frågade jag.

"Han hade sagt till Zayn att vi stod så nära honom att vi aldrig skulle göra något sånt" mumlade Louis. Ja fick panik i blicken.

"Men tänk om han får veta. Vad kommer han göra då?" muttrade jag. Louis ryckte på axlarna.

"Jag har ingen aning.."